<3

18:44:31 2010-09-28
Det finns endel saker som verkligen får en att tänka. om det så bara är ett ord. Det finns då mycket som man inte kan förstå varför man gör det men man bara gör det ändå. Det finns också saker som får en att må väldigt bra! Saker som kanske inte betyder så mycket för andra men som betyder mycket för en själv! En sån sak för mig är att jag skriver brev till min mormor och morfar. Jag har inte pratat med dom på 10 år men ändår skriver jag brev som jag sen lägger i en hög i min bokhylla. Den högen kanske jag aldrig kommer få mod till att skicka iväg men jag har lovat mig själv att dom ska få dom på något sätt. Men jag vet att jag aldrig kommer våga skicka dom så länge dom finns kvar.
En annan sak är min ponny. Hon får mig nästan alltid på bra humör. henne kan jag prata med allt om. Det finns dom som inte fattar vad hon betyder för mig. Men hon betyder allt! Det kanske låter konsitgt för någon som inte är van vid hästar och det bandet man får med dom. Om man behandlar dom rätt kan man få en vänskap som inget kan slå i hela världen. Att kunna lite på ett så pass stort djur som skulle kunna döda en om den ville är inget man får uppleva varje dag. Det finns bara endel som också får uppleva känslan av att ha en riktig vänskap med ett sånt djur. Det finns nog dom som läser det här och tycker att jag är helt knäpp när jag skriver det här, men det är helt sant. Det finns inget härligare! Så som jag rider Willow är det inte många som får uppleva! Jag kan rida henne i grimma! Jag kan rida henne utan det till och med! det finns inte många som får uppleva det. Den sortens vänskap går inte att beskriva. Hon måste lita på mig och jag måste lita på henne. Som tex att jag försöker lära henne att buga (gå ner på ett knä) För att göra det så måste hon lite på mig otroligt mycket, för man skär äv en flyktväg för henne. En sak som dom är i stort behov av. Willow har klarat att buga några gånger och då känns det så härligt att veta att hom litar så pass på mig att hon gör såna saker för mig. Här om dagen låg hon ju ner när jag kom till hagen. Och hon låg kvar när jag satte mig bredvid henne och hon vilade sitt huvud på mina axlar. Bara en sån sak får en att må så himla bra! Visst jag kanske är knäpp men då får jag vara det för hon är en sak som hjälper mig att fortsätta le.



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback