Jag kan fortfarande inte låta bli att gråta när jag tänker på dig. Eller när någon nämer canser.

En vecka efter att du hade gått bort ungefär så hade någon öppnat min dörr när jag sov. Det var inte mamma, pappa eller Johan och katterna kan inte öppna min dörr. Så jag är övertygad om att du är kvar här hos oss. Jag har kännt att du har varit med mig.
När vi var hos farmor förra gången blnkade farmor med en lampa i fönstret när vi åkte och i rummet bredvid blinkade en till...
Det låter jätte konstigt men jag vet att du finns kvar hos oss. Även fast vi inte kan se dig kan vi känna dig.

Jag kommer aldrig sluta sakna dig men jag vet att vi kommer ses igen!