Sen föreläsningen idag har jag verkligen tänkt på att jag är fin precis som jag är! Det finns egentligen inget som säger att "du är ful, du är fin". Det är sakerna man bygger upp i huvudet som säger att man inte är fin. Man är tjock. Man har för mycket där och oj nu har jag gått upp. De felsta känner så men när man kollar på alla andra ser man hur fina dom är även fast man själv är lika fin. Nu säger jag inte att det är det lättaste att tänka att man ser bra ut. Om man kollar på alla kändisar så ska dom vara så perfekta och vara så fina. Men dom tycker precis samma som oss! Visst ingen är perfekt och om alla skulle tycka att man var perfekt så skulle nog alla tro att dom var vackrast och så skulle det bara bli bråk.

Jag har altid haft jätte svårt att se mig som smal. Jag kollar alltid på alla andra och ser att sådär ser inte jag ut. Men alla är olika! Man ska ha former! Man ska inte vara platt som en pinne. Visst det känns bra att gå ner i vikt men man måste också tänka på hur!

Man ska vara den man är och ingen annan! Man mår bäst om man kan klara att vara sig själv och ingen annan!

Jag ska försöka säga till mig själv varje morgon att jag är vacker och att jag klarar det mesta bara jag tror på mig själv. Jag kanske inte tycker att det stämmer men om jag säger det så kanske jag någon gång kommer börja leva efter det jag säger...