Ja vet att jag kanske tjatar mycket om att jag saknar Willow. Men hon är min andra halva som jag inte har träffat på så länge och nu när jag ska få träffa henne igen när vi får tag på Sandra så kommer alla känslor som jag hade när jag övergav henne till ytan. Så jag måste bara få skriva av mig så att jag slipper ha allt innom mig hela tiden. Det är mycket att hålla innom sig just nu...

Så om ni inte vill läsa så skriver jag det här för mig så det är inget nödvändigt...

---

När jag var och kollade på dig första gången stod du och kollade på mig runt ett hörn med spikrak pannlugg och dina lugna men samtidigt busiga ögon. Och jag kände redan då att du var speciell. Även fast jag inte kunde komma ihåg ditt namn. Willow. Så annorlunda men så vackert på en så vacker ponny.

Tiden innan jag började rida dig var inte så lång men jag kollade ofta längtande på hon som red dig då och tänkte att snart är det min tur.

Sen kom faktiskt dagen då jag skulle få ha dig som "min".  Men en resa som jag inte var helt berädd på började också. Jag fick jobba så hårt i början för att du skulle orka hålla upp huvudet. Och som vi kämpade. Jag var inte stor och stark så jag orkade inte hjälpa dig heller.



I början var du inte alls som jag trodde men jag var ändå den lyckligaste tjejen som jag hade kunnat bli. Jag var också väldigt rädd vissa gånger. Som första gången jag red barbacka i skogen med dig med många hästar och jag kasade av dig i en liten nedförsbacke för att jag inte orkade hålla emot. Eller första gången vi hoppade.



I början testade du mycket. Du kastade av mig på gärden för att det kom en annan häst. Vi travade, saktade av och du vände tvärt om och jag låg på backen. Du bockade inte mycket i början men i januari/februari som seanre blev din "bockperiod" så bockade du inte massor men mycket så jag hamnade i vattenpölar, vilket hon gjorde med flit. Det såg precis ut som att hon skrattade åt mig när hon stod och kollade på mig.

Efter ett tag, ungefär ett år började du orka ordentligt och då började den riktiga utmaningen. Vi kämpade med Dressyr som båda tyckte var super tråkigt. Men vi klarade det med.

I början var det svårt att gå i "fin" form och gick lätt bakom tygeln men jag var superglad ändå!





Sen red vi en dag på ett gärde och då släppte nästan allt! Det var en sån härlig känsla så det går inte att beskriva.


Nu hoppar jag lite men det är svårt att komma ihåg varje ridpass.

Vi hann vara med på två "tävlingar" Km och pay and ride

Km


Pay and ride


Sen började vi träna mer från marken och kom varandra ännu närmare än vad vi redan hade gjort















Vi har mycket fina minnen som jag alltid kommer ha kvar. Endel minnen kanske inte betyder mycket för någon som inte vet exakt hur just vi hade det. Endel bilder som bara är där kan betyda oerhört mycket för mig.

Vi kom också in i en barbakca perod som höll till slutet




















Du kommer alltid vara den enda för mig. Och jag kommer aldrig glömma dig!


Våran tid tillsammans var den lyckligaste tiden i mitt liv!

21/6-08 till 26/11-10 var den bästa perioden jag någonsin upplevt!

Jag kommer alltid älska dig Appakullas Willow!♥